Äckel, äckel, äckel, äckel, äckel, äckel, äckligalillafulafetahoraäckeläckel...!

Hela dagen har jag bara legat i soffan och stirrat rätt ut i ingenting, medans film efter film visas på tv:n. Återkommande frågor om jag vill ha någonting, behöver jag något kanske, vill jag ta ett bad, vill jag sova lite.

Vill jag försvinna, dö, förintas? Ja.

Det gör ont. Allt svider. Ångesten och smärtan fräter sönder mig.

Elaka ord. Hårdhänta händer. Tvång. Spottar blod. Fortsätt, fortsätt.

Sorgsna skrik ekar i den tysta natten, en öppen hand träffar kinden, hot, tårar som rinner längs kinderna, sakta, sakta.

Den knutna näven pressas hårt mellan flickans ben, hon skriker, bönar, ber, gråter. Ingen lyssnar. Hånskratt. Skadeglädje.

Lögnerna blir fler och fler.

"...Å då slog det mig, jag måste va - jag måste va - en hora - en hora..."