Hittade ett test och som rubriken lyder, har jag inte mkt roligare saker för mig just nu. Fast strax så är det dags att sätta på en film :)

Dags att avslöja vad som finns i din telefon!
Annars kommer din mobil att gå sönder och aldrig mer kunna användas!
(Inte mkt troligt, den skulle nog ha större chans att gå sönder om jag kastade den i väggen dock.)

Har du mer än 20 stycken sms i inkorgen?
Bara liite mer än så. Eftersom jag är lite lat när det gäller rensning.
Vad står det i ditt tredje?
"Hej gummsi! <3 hur är det med min tös? saknar dej vettu! :( <3 pusspuss<3"
Och vem var det ifrån?
Den där Emo-tjejen i klassen som jag nämnde i ett tidigare inlägg.
Är han/hon snygg?
Jodå, rätt så iaf, fast ärligt talat så passar hon bättre i att klä sig som en fjortis. På hennes födelsedag så klädde hennes kompisar ut henne till s.k fjortis. Jag var bara en av många som inte tyckte att hon liknade en fjortis särskilt mkt, men hon var fin. :)
Smsar ni ofta?

Periodvis, när hon har pengar och jag har lust ;) nej, men jag har gratis-sms och det har inte hon.
Vad står det i ditt 18:e sms?
"Haha, ska göra det när jag får pengar ;) det var übergulligt! Haha, jaså, vad var der för film då?;) Puss<33"
Och det var ifrån?
M<3 .
Är han/hon farlig?
Inte ett dugg, superrar tjej!

Om du kollar igenom hela din inkorg, vilka har skrivit till dig då?
Orkar inte skriva upp alla namn, men dom vanligaste är syster, mamma, vänner (både nära och mindre nära) och comviq skickar ibland. ;)
Smsar du ofta?
Har mina stunder, när jag väl smsar så skriver jag så att det bränner i fingrarna, men det finns dagar jag inte ens öppnar mobilen. (har en vik-upp-telefon)
Hur många sms har du skickat?
11805. (köpte mobilen i juli, men började först använda den i mitten av augusti)
Hur många mms?
147.
Är du beroende?
Nja.., verkar det så? :)
Vem ringde du senast?
Mamma, ringde upp henne eftersom jag missade när hon ringde mig.
Vem ringde dig senast?
KusinVitamin M.
Vilket är ditt senaste missade samtal?
Pappa.
Vem är snyggast på din kontaktlista?
En kille vars namn börjar på K, ingen tvekan om att det är honom.
Om du går in på dina bilder, vad är det första du ser?
Går jag in på kameraalbumet, så är det en bild som jag själv har målat.? Och när det gäller dom andra bilderna så ligger alla i olika mappar.
Hur många bilder har du?
Alldeles för många :D 1368 stycken, kanske borde rensa någon dag när jag har extremt tråkigit?
Vilken är din favoritbild?
En bild med hela Beverly Hills 90210-gänget när dom har en photosession på stranden.
Nu ska du beskriva din mobil och berätta vad det är för modell:
Öh, en rosa (fråga mig inte ens om färgvalet) vikbar sak från Sony Ericsson, 3-mobil. Hade en plågande reklam under sommaren. Vet inte mer vad jag ska säga. Kameran är inte mkt att hurra för, dock är det 3,2 megapixlar men den är inte särskilt bra. Att det inte finns någon lampa i mobilen är extremt störande. Modellen heter T707.

Har du varit helt ärlig nu?
Ja. Vad skulle meningen vara med att ljuga om ett test som rör ens mobil?

Btw, så rasar snön ner. Känns som jag bor i en snögrotta. Vilket kan vara spännande - i tre sekunder. Sen så är det tröttsamt. Längtar efter sol och värme nu. Att slippa alla tjocka varma byllsiga kläder. (visst det är skönt och tryggt att kunna gömma sig i, men varmt)

En helt sjuk sak är att jag aldrig kan bli mätt! Jag skojar inte. Spelar ingen roll hur mycket jag äter, för efteråt så känns magen lika tom som innan och då har jag inte spytt än. Den kurrar lika högt efter några sekunder. Det är precis som det inte finns något stop. Ett svart hål, som i rymden ni vet? Var all mat tar vägen vet jag inte. Detta är enormt störande, irriterande och jobbigt. Känns som det är något fel på mig, iofs så måste det vara något fel. För detta kan omöjligt vara okej, eller?

Det är så dubbelt. Nog för att det är en härlig känsla att vara hungrig, känns som ett slags bevis på att man är duktig osv. Men jag får svårare att koncentrera mig. Är jag däremot mätt, så blir det lättare att undvika köket, kylskåp, frys och skafferi. Plus att jag kan ägna mina tankar till annat, som rör äs också.

Men eftersom jag aldrig känner dom där mättnads känslorna så håller jag smått att bli galen här...

Nej nu ska jag och min ihåliga mage lägga oss i sängen för att läsa lite ur en modell bok :>

Godnatt alla!

Jag känner bara om och om igen att jag tappar allt. Kontrollen, lusten, orken - allt. Det kan funka och rulla på ett tag, några timmar sådär - MEN sedan så stupar det och jag faller handlöst mot betongens kalla yta.

Det är sportlov just nu, något jag i stort sett struntar fullkomligt i.

Några saker som är positivta med denna veckan är: att jag får pengar, jag ska färga håret, jag ska åka till Göteborgs Horse Show! LOVE!

Annars är jag rätt lycklig över att slippa vara i skolan och umgås med mina klasskompisar. Känns skönt. Jag känner mig nästan lite hemsk som tänker såhär, men jag vill ju vara ärlig. Jag tycker inte om dom, okej jag känner dom väl inget större. Men jag vill inte heller lära känna dom.

Kan ju säga att jag inte saknar dom.

Den uppfattningen, den bild jag har fått av dom under den här tiden jag har gått med dom kan sammanfattas med tre ord: TJATIGA TRÅKIGA, SNARK!

Förresten borde jag nog lägga till orden tänker inte också, ganska ofta verkar det mest som att det är fullt av sågspån eller bara luft i deras skallar.

Okej, jag kanske inte är världens roligaste person alla gånger, men ändå. Ärligt talat så spenderar jag hellre, åh mycket hellre, rasterna (och lektionerna) ensam. I mitt egna lilla sällskap. Där slipper jag lyssna på deras tjat som får dom att verka som pappegojor på repeat. Dom byter aldrig ämne. Upprepning med andra ord.

Okej, alla kanske inte är tråkiga, tanklösa lite smått elaka personer - men dom flesta känns bara tråkiga. Bleka. Färglösa.

Kan berätta om några i min klass består av: (så får vi se vad ni tycker)

- Den där tjejen som är konstant hyper, ni vet springer runt och gapar, skriker, skrattar ett hyena skratt och pratar, pratar, praataaaaar...

- Ett antal fjortisar finns det också, roliga typer. Asså, omg, fest fest fest, bla bla, surr surr...

- Den där tjejen som är naivt snäll, försöker vara bästa vän med precis alla. Att hon har en tendens till att vara glappkäft är något man får på köpet. Hon ses som en tönt, mest för att hon lever så i sin egna värld och inte strängt följer senaste Hollywood skvallret.

- Den kaxiga tjejen, som endast är intresserad av sig själv. Alla ska komma ihåg vad hon har sagt, men hon skiter i alla andra. Hon som kan vara snäll och rolig - när man gör som hon vill och den dagen hon inte har glömt sin mobil hemma. För om hon gör det (gudförbjude) så innan klockan har blivit 10:00 så har hon minst tio missade sms och femtio missade samtal, omg! Sedan att hon ständigt påpekar att hennes stil är en blandning av hårdrock, emo och sin egna måste hon övertyga alla om hela tiden. Att det är ganska uppenbart att det mest är kläder från HM och Shock verkar inte gå in i hennes huvud. Inte heller att hon lurar tjejer som går en mode och design linje.

Lilla gumman, du är inte jordens mittpunkt vet du :)

- Emo tjejen finns också, dock håller jag ju för att emo är en musikgenre, inte en stil - vare sig när det gäller kläder eller livsstil. Men det är ju bara jag. Men ja, det är lättast att kalla henne Emo-tjejen. Svart tupperat hår, band tröjor, jeans. Också en tjej som helst handlar på Shock. "Eftersom det är den enda affären som man kan handla ifrån, lol." Har alltid något svart eller rött på sig.

- Givetsvis finns det flera stycken som bara nickar och jakar ekande med, dom som följer strömmen. Dom utan egna åsikter, iaf så hörs dom inte.

- Och så har vi mig. Tjejen som är annorlunda, hon med tigerarmar, hon som aldrig följer med till matsalen, den tysta oberäkniliga trasiga tjejen som man aldrig vet om hon ska börja skratta eller gråta.

Hur jag ska stå ut med dessa människor i 2½ år till är för mig en gåta. Men det kanske blir bättre, hoppas verkligen det. För dom här minnena vill jag inte ha av min gymnasietid.

Dom jag umgås med är bland annat den naiva pratglada tjejen, emo tjejen mest för att hon kan vara rätt snäll faktiskt, en tjej som tillhör skaran av följa-strömmen. Vi har känt varandra sedan lågstadiet. Hon är ett år yngre än mig. När vi var yngre så var hennes storasyster och jag bästisar.

Sedan så av någon outgrundlig anledning så hänger den kaxiga tjejen efter mig ibland. Jag vill inte vara med henne, eftersom jag inte gillar hennes personlighet. Hon är elak, men samtidigt fjäskig så man storknar! Ständigt ska hon ju övertyga oss andra om vilken egen stil hon har, som bara hon har. Ja då undrar jag varför hon så ofta säger till mig "Åh J, idag matchar vi - igen. Jättesnygga skor, jag har likadana hemma! Fin sminkning, titta jag har också så. Vilka snygga örhängen/piercing/dylikt du har! Var har du köpt dom?! *blink blink*" Osv osv... Suck. Så fånigt.

Förlåt för detta långa inlägg. Behövde mest skriva av mig tror jag. Är så trött på dessa människor. Måste försöka att bli som en gås, där vatten bara rinner av den.

Tjena bloggen. Kort inlägg nu.

Känner att jag håller på att deppa ihop totalt. Är bara konstant så orkeslös. Apa.

Skippar skolan idag, som jag har gjort hela veckan. Duktig idiot. Lovet börjar idag eftermiddag. Har inga planer. Vill inga heller ha. Eller jag tror att jag halvt om halvt har bestämt en dejt med en gammal-otroligtsaknad-barndomsbästavän, men jag vet inte. Just nu orkar jag inte. Allt känns tungt och jobbigt.

När det gäller mitt utseende så ser jag förjäklig ut. Sorgligt, enbart sorgligt.

Börjar avrunda nu. Därför att det inte har blivit några dagens listor på ett tag nu, är för att mina dagar har sett lika dö'a ut så det har inte varit någon mening me't. Men idag kanske jag kan krafsa ihop en. :>

Nu ska jag luta mig tillbaka och se på film.

Jag tror aldrig att jag har varit så lyckligt tacksam för att vara hemma igen!!

Det där läkarbesöket gick galet fel. Orkar bara ta det lite sammanfattat.

Läkaren pratade en stund med mig, dom sedvanliga frågorna "hur mår du? hur kan vi hjälpa dig? varför tror du att du mår såhär?" osv osv... Till slut kom han fram till att jag skulle få öka min nuvarande medicin, få ny medicin. Både ångestdämpande och sömntabletter. Åh jippie... *ironi*

Men, och nu kommer det ljuvliga men:et, han tyckte att jag behövde läggas in! För att han ville ha mig under kontroll när det gällde nya mediciner och lite andra skäl. Jag blev chockad och min haka for till golvet. Någon större kommentar på sin vilja om inläggning fick han inte, mest ett hummande.

Sedan blev jag visad ut till väntrummet för att vänta där i fyrtio minuter på avdelningspersonalen. Under den tiden så hann jag fatta vad som höll på att hända. Jag skulle bli inspärrad.

Efter dom där fyrtio minuterna blev jag hämtad av en kille som bara såg ut att vara några år äldre än mig själv, han var faktiskt lite snygg. Även om jag helst inte ville se åt honom, eftersom han förde mig mot fängelset. Fast det var ju inte hans fel, han gjorde ju bara sitt jobb. Killen hette Andreas.

Han tog in mig på den psykriatiska avdelningden, nummer 57 för att vara exakt. Givetvis den låsta avdelningen också, den värsta. Dit bara galningar hamnar - och jag, som nu uppenbarligen var en livsfara?

Andreas visade mig till mitt rum, sal 8. Ett smalt rum med tre sängar inträngda, mina rumskompisar bestod av en tjej i min egen ålder och en medelålders kvinna som såg aningen förvirrad ut. Tjejen såg ut att hata hela världen.

Jag själv satte mig på min säng och stirrade ut genom fönstret, bet hårt ihop käkarna för att inte brista ut i hysterisk gråt. Fan heller att dom förbannade idioterna skulle få bryta ner mig och se mig gråta!

Andreas ville ha ett kort samtal med mig för att kolla om jag var allergisk mot något och liknande frågor. Sedan blev jag runtvisad på avdelningen. I drygt två timmar låg jag som en zombie i min säng och avskydde hela sjukhuset. Sen blev jag hämtad av Andreas för att vi skulle träffa avdelningens läkare. Efter ha suttit en stund med honom och kämpat mot tårarna. Tröst sökte jag hos Andreas, eftersom jag hellre höll mig till honom än till läkaren.

Jag sa om och om igen att jag vägrade stanna, att jag absolut inte ville stanna en endaste minut till! Till slut suckade läkaren och gav med sig - jag fick bli utskriven. Mitt hjärta tog små glädjeskutt av triumf i bröstkorgen.

När Andreas höll upp avdelningens dörr åt mig, så önskade han mig lycka till och att det var bara att höra av sig om jag behövde hjälp. Hans blick kunde jag inte riktigt tyda. Han såg sorgsen ut, ledsen på något sätt. Hmm..

Nej, nu ska jag se en film och försöka göra mitt bästa för att förtränga dagens händelser. Detta var nog den snabbaste inläggning+utskrivning som jag har varit med om!

God morgon. Förlåt för att jag inte har bloggat tidigare, har inte vetat vad jag ska skriva riktigt. Att jag knappt loggar in på internet är en annan bidragande del till att bloggandet blir smalt.

Skriver med mina istapps fingrar. Fryser ständigt nu för tiden. När jag har varit ute och kommer in igen, så är jag genomfrusen och förblir frusen i flera timmar. Nu börjar vintern bli för jobbig här, ge mig lite värme tack?

Idag är det sjukhuset som väntar. Otroligt mycket jippie. Eller inte. Känner mig inte jättepeppad för att sitta på en buss i drygt tjugo minuter med en massa folk som är härligt morgonstressade.

Alltså blir det ingen skola, vilket passar mig rätt fint. Tror det var i onsdags som jag var där sist..?

Känns också kul att jag har en syster som är totalt dum i huvudet just nu. Helt oförstående, orättvis och ganska elak är hon.

Jag kan väl förstå att hon är orolig för mig och allt sånt, men vad tusan hände med min syster som jag kunde öppna mitt hjärta för? Hon som lyssnade... Hon som alltid fanns här och lovade att föralltid stanna?

Ja, vi bråkar. Och ja, jag är förbannat trött på det nu.

Känns iofs som jag bråkar med dom flesta just nu. Ja, något ska man ju fördriva tiden med. Hah... Suck.