Hejsan!

Nu sitter jag med en cappuccino. Är supertrött just nu, beror dels på att jag vaknade tidigt. Halv åtta på en lördag är inget drömsenario precis =/ men jag vaknade av att jag drog ur min näspiercing i sömnen. Kändes lite kan vi säga. Sedan kunde jag aldrig somna om. Och så är jag trött för att jag har tagit en allergitablett, för jag åt lite nötter förut och det är jag extremt allergisk mot. Men jag brukar klara mig rätt bra om jag tar allergimedicin och inte äter så mycket. Konsekvenserna blir att jag får svårt att andas, men det har jag astmaspray mot, blir trött av medicinen, det kliar, men annars så är det lugnt.

Btw, sorry för det meterlånga inlägg innan. Behövde skriva av mig lite.

Känns som det är söndag idag och inte lördag, vet inte varför. Men jag är glad att

det är lördag, annars hade det varit skola imorgon. Huvaligen!

Fast en annan sak som jag har glömt att berätta om. Det har nästan löst sig med skolan nu, jag har fått en sjukskrivning på underbara 75%, som läkaren var snäll att ta så att den började 1 feburari detta året och håller på ända till skolavslutningen. (när den nu är, har dålig koll, men mitten av juni) Så nu får jag behålla mina pengar, och kan koncentrera mig på min hälsa och ja, skolan. Eftersom jag har såpass mycket sjukskrivning så får jag inte vara i skolan så mycket. Krångligt är det, men det strider mot reglerna. Men jag klagar inte. Jag är såpass självständig (när jag vill vara det vill säga) att jag kan jobba hemma. Det var så jag tog mig igenom hela nian. Det var av många orsaker som jag var i skolan, men 80% av allt skolarbete gjorde jag hemma och lyckades gå ut med hyfsade betyg. Visst, dom sjönk från sjuan och åttan, men dom blev hyfsade. Hur mina betyg är nu vet jag inte riktigt. På något sätt vill jag inte veta heller, för det ger mig sådan presationsångest.

Nu ska jag försöka försvinna in i filmens värld. Ser på Arn - Tempelriddaren. Kommer antagligen att somna om en liten stund, inte för att filmen är dålig. Långt ifrån! Men för att jag är så himla trött.

Puss&Kram

Nu ska jag sluta gnälla, iaf såhär mycket.

När jag fixade håret för några minuter sedan så fick jag en filmscen i huvudet, från Hundtricket - the movie. Den när Micke säger till Simon "När ska du hitta kärleken om du sitter hemma och kollar på Pretty Women 200 gånger?!"

Och om man vänder det till mig, så stämmer det skrämmande bra. Hur ska jag bli smal om jag fortsätter i min trista karusell som endast består av lathet och gnäll.

Jag har undrat och undrat varför jag inte lyckas rasa lika mycket i vikt som jag gjorde i somras. Vad är skillnaden mot nu och då? Ja lilla tjocka feta unge, då var jag stark, nu har jag varit svag, så förbannat löjligt svag.

Nu har jag bara gett upp gång efter gång, jag går ner. Tappar ork och motivation, tänker negativa tankar som "Varför bry sig, varför försöka, när det aldrig kan bli jag?" Ja, med negativa tankar och likadan inställning så funkar inte ett smack! Men som sagt, nu är jag trött på detta tjafs. Jag kommer ingen vart alls om jag ska hålla på såhär.

Detta är inte jag, inte den jag vill vara.

Jag vill bort från denna staden, jag vill så mycket, men inget kommer att bli verklighet om jag inte lägger av med detta nu.

Det är dags för att tänka positivt, framåt.

För jag vet att jag KAN lyckas, med allt jag tar mig för. Inte minst sagt vikten som just nu är min prio 1. Jag har lyckats bra förr och inte minst sagt i somras, även om jag gav upp långt innan jag var i närheten av min dröm. Men jag vet att långt inne i mig så finns styrkan, jag ska bara gripa tag i den igen. Misstaget jag gjorde i somras, förutom att jag gav upp, var att jag kämpade för andra, inte för mig själv i första hand. Jag ville bli vacker, för att naiva jag trodde att en viss kille som jag var kär i skulle bli kär i mig. Älska mig, så som jag trodde mig älska honom. Att han skulle vilja ha mig, för något annat än bara ett andrahandsval. Någon som han kunde fylla med lögner, någon som han kunde få roa sig med under sommarens alla fester. Han gav mig tröst och trygghet - om jag gav honom njutning.

Den här gången ska jag kämpa för mig själv. För det finns ingen som kommer älska mig mer om jag rasar halva min vikt, inte om jag inte älskar mig själv.

Det är okej om min väg kommer att vara kantig och svår, bara jag slutar att gnälla.

Nu är jag full av pepp och motivering, jag kan klara detta, jag SKA klara detta. Jag har gjort det förr och nu ska jag klara dubbelt så bra!

Puss och kram!

God morgon!

Idag vaknade tjugo över tre och kunde inte somna om, känns lite störande eftersom jag kunde få sova mkt längre idag. Det är nämligen vinter-friluftsdag med skolan idag. Känns väl inte jippiejippie kul precis, men det kan ha något med att jag aldrig har gillat friluftsdagar eller skolan över huvudet taget.

Först var planen att jag skulle promenera, men jag orkar inte riktigt när det är så himla kallt eller så mycket snö. Annars har jag inget emot härliga promenader. Sedan hörde jag några i klassen prata om skridskor och då kollade jag om det var gratis (dels är jag pank och sedan tar det emot att behöva betala för friluftsdagar), men som vanligt var skridskor gratis. Så jag bytte till det.

Hade lite dålig koll på hur många kalorier det förbränner, så jag kollade snabbt upp det.

Skridskor i 60 minuter förbränner runt 500 kcal

Inte fy skam! :)

När det kommer till skridskor så tycker jag att det är tråkigt, kallt och duktig kan man inte kalla mig, men vafasen. 3-4 timmars skridskoåkning borde väl lilla (stora) jag klara av.

För övrigt så är jag två kilon (ungefärligt) ifrån min delvikt som jag ska ha på söndag. Känns fint.

Nu ska jag strax se lite på en film.

Pussar

Jag är äckligt irriterad på en varelse. Jag orkar inte med dig?

Men något annat.

Det gör så ont i hjärtat när jag hör hur min lilla älskade flicka saknar mig. Hon är som min lillasyster, även om hon biologiskt sett är min kusin. Jag har alltid varit hennes förebild, vilket är betydelsefullt och kul.

Just nu så går det inte riktigt för mig att visa upp den där personen, den som jag är med henne. En stark, rolig, lycklig, påhittig och fullständigt normal tonårstjej.

Känns hemskt att hon ska behöva sakna mig, att hon ska tro att jag inte tycker om henne eller vill vara med henne. Men hur förklarar man för en 7 åring att man mår dålig, på ett psykiskt plan. Att man vill dö? Det går inte. Så därför har jag mycket i skolan just nu, jag har ständigt sjukdomar som ont i magen, ont i huvudet, magsjuka och andra saker som hon kan förstå.

Nu har jag inte träffat henne sedan i höstas, slutet av oktober tror jag sista gången var. Känns hemskt. Det värker av saknad i bröstet, men jag orkar inte hålla fasaden uppe längre. Även om jag älskar henne och skulle kunna dö för hennes skull, så orkar jag inte vara stark längre. Jag hatar att skriva och inse sanningen. Jag orkar inte träffas. Jag vill inte träffas för då måste jag äta.

Även om jag verkligen vill träffas innerst inne, så orkar jag inte.

Snart är det namnbyte. Tänkte gå in till skatteverket imorgon och hämta papper.

Pussis

God morgon solstrålar!

Hoppas att ni har sovit gott! Jag har sovit sådär halvbra, känns som jag har sovit väldigt lätt hela natten. Men konstigt nog så är jag ganska pigg ändå, eller ja jag är inte zombie lik. Än.

Återigen har jag insett att jag får alldeles för lite sömn. När det är skoldagar, så sover jag omkring tre-fyra timmar. Vilket är extremt för lite och får mig att må dåligt. Okej, jag går upp enormt tidigt, men jag behöver den tiden för att förbereda mig mentalt på en ny dag i skolan och liknande.

Borde försöka lägga mig tidigare än 23:00 och framåt.

Ja, jag får nog ordning på detta någon gång.

Just nu sitter jag och känner hur stressen lite smått börjar komma. Nu måste jag börja göra mig i ordning med smink och håret. Inget kul att behöva stressa med det. Insåg också precis just nu att jag måste lämna in några filmer till biblioteket idag, plus att jag inte har gjort mina läxor nu i helgen. Åh, får man bli irriterad på sig själv?! När det gäller läxorna så är det flera stycken som ska in idag, får stress-skriva dom nu på morgonen sådär i sista minuten.

Då borde jag nog lägga på ett kol nu, skriver mer om jag hinner nu innan skolan. Annars hörs vi nog lite senare idag. Ha en trevlig dag! Puss&Kram

Haha, upptäckte nu att mina pyjamasbyxor har spruckit i ena sömmen på insidan av låret. Tjockis? Eller bara slitna, välanvända, byxor? En blandning tror jag, fast mest tjockis.

Hejsan! Nu sitter jag och är supertrött, klappar snart ihop av trötthet. Är på väg mot sängen.

Igår efter skolan så följde jag med tre av tjejorna i klassen och drog till närmaste piercing-studio. Det var en av tjejerna som skulle pierca naveln och när vi ändå var där, så fixade jag min läpp. Mums!

Är sjukt sugen på att ta två hål till i öronen, höger sida. För tillfället har jag åtta stycken sammanlagt i öronen. Plus hål i naveln, näsan, läppen och tungan. Inte fy skam alls! :)

När jag var på väg hem, stack jag in i smyckes-butiken och handlade en piercing ring till läppen.

Annars så sitter jag och drömmer om att köpa True Blood boxen, jag vill så ha! <3 Men jag har inte riktigt råd, borde lägga pengarna på något annat just nu.

Känns förbaskat härligt att det är helg nu! Helgens planer är att vila upp mig, så att jag är fit for fight på måndag. (vilket jag tvivlar på att jag är, men...) Plugga matte borde jag göra, men nu insåg jag att jag glömde bokfanskapet i skåpet i skolan. Mycket plugg man kan göra då menar jag... Men jag har andra läxor som glatt väntar på mig, så jag behöver inte vara ledsen ;)

...Nej nu ska jag krypa ner i min säng och flyga bort mot drömmarnas land.

Godnatt sötisar!

God morgon! Jag har inte sovit inatt, så nu har jag varit vaken i 26 timmar lite drygt. Åh jippie så pigg man kan känna sig... Eller än så länge är det inte särskilt farligt faktiskt. Är ju hemma och kan ta det lugnt än så länge. Däremot skolan kan bli ett mysterium! Hur jag ska kunna hålla mig vaken, hänga med och arbeta i övrigt vet jag inte alls... Men men. Jag får skylla mig själv eftersom jag aldrig gick och la mig. Började gårkvällen med att se på en film, Arn tempel riddaren, som var helt otroligt jättebra!! Var som fastklistrad varenda sekund! Filmen var slut runt halv elva tiden, då gjorde jag tabben (skälet till att jag förblev vaken hela natten) och kikade facebook, där folk började chatta med mig.

En gammal kompis hörde helt plöstligt av sig. Bara sådär! Vi har ett på-avförhållande. Bara vänskap. Nu. Vi försökte bli något mer, men han kunde inte släppa sitt ex... Så ja... Men han hörde av sig och så chattade vi till halv ett ungefär, eller något åt det hållet.

Eftersom filmen jag hade sett har en fortsättning, så kände jag mig bara tvungen att se andra delen Riket vid vägens slut. Och ja, när den tog slut, så var det dags för mig att gå upp.

Kan varmt rekomendera er att se Arn filmerna! Visst, jag hade en klump gråt i halsen under hela filmen. Vet inte riktigt vad det berodde på, lite olika skäl, men filmen hade något som berörde mig djupt. Och så är det en scen i andra filmen som fick mig att storgråta! Jag grät, grät, grät och åter grät... Kunde verkligen inte sluta. Ska inte berätta för mycket nu, så jag förstör filmen för er som inte har sett den än. Inte kul om man vet vad som händer ju.

Filmen handlar ju om riddare, kärlek, krigen i Jerusalem mellan dom kristna oich muslimerna osv. Som ni förstår är det mycket död och så. Sorgligt javisst, men jag tycker det är ännu sorgligare när barn eller djur dör i filmer. Är så barnkär och en enorm djurvän. Det var ju då så att en vacker varelse blev dödad och nej... Nu trillar tårarna ner för kinderna igen. Hemskt vad jag är blödig då.

Sedan att det är Skarsgård x 4 får mig bara att JUBLA! Jag tycker att Skarsgård är helt fantastiska och inte heller i Arn filmerna gjorde dom mig besviken!

Skriver ett till inlägg, lite jobbigt att läsa när dom är hur långa som helst...