Hej... Jag vet inte riktigt vad som det är med mig, känner mig konstig. Har en olustig klump i magen, inget känns okej... Men vad som är fel kan jag inte riktigt sätta fingret på. Jag vill inte gå och lägga mig. Vill inte att det ska bli helt tyst och jag ska stirra upp i taket, eller rätt ut i mitt bäcksvarta rum. Samtidigt vill jag inte sitta kvar vid datorn heller. Avskyr denna tomheten och kylan som sprider sig inunder min hud. Kylan som sakta men säkert fräter sönder allt som är ljust, vackert och okej. Hela tiden undrar jag när allt ska ta slut. Finns det ens något slut? Hur ska jag finna det? Jag vet inte vad jag ska kämpa efter, sträva mot. Jag vet inte vad jag vill ha ut av livet, vad jag vill uppnå. Visst, jag har drömmar precis som alla andra. Men det är just det, jag är inte som alla andra. Det är något jag ständigt måste påminna mig om.

Mina drömma känns så avlägsna, men det kanske dom ska vara egentligen. Avlägsna, dom är ju ändå endast drömmar när allt kommer till kritan. Kanske inte meningen att alla drömmar man ska ha ska gå i uppfyllelse, för vad ska man då drömma efter?

Himmel, nu blev allt så filosofiskt.

Det känns som att jag aldrig vågar ta det där klivet från klippavsatsen. Hoppa från bergets kant. Testa nya vägar. Prova. Försöka. Våga.

Fick höra av en kille som jag var kär i en gång för längesedan. "Du börjar och hänger med ett tag, men sen så slutar du..." Jo, precis så kanske det är. Eller jag vet ju att det är så det är. Jag är rädd. Rädd för att våga, göra mig sårbar - ännu mera än vad jag redan är. Sedan känner jag mig så ensam, vågar inte tillåta mig att lita på människor fullt ut. För i slutändan så är den enda personen i hela världen som man verkligen kan lita på - en själv. Fullt ut, till hundra procent liksom.

Av någon anledning så dras jag väldigt ofta till helt fel människor. Destruktiva till tusen, både för mig och för sig själva. Det slutar aldrig bra och jag har tappat ännu en bit av mitt trasiga jag när relationen har tagit slut. Varför jag dras till dessa människor vet jag inte. Dom är farliga, spännande och ger mig någon slags njutning, även om jag innerst inne vet att jag bara mår dåligt av det. Men jag är så trött på det. Jag vill leva, men fan inte såhär. Inte med dessa människor. Det spelar ingen roll hur kul jag kan ha det nu, för stunden. För det är inte så himla kul när man ligger där på havets botten, söndertrasad och blåslagen av livet.

Men det där med att behöva lära känna nya människor, bryta mönster och våga - allt det där är svårt och som det känns nu så är det så enkelt att välja den enkla vägen. Det jag redan kan. Ja, jag är lat. Lat och rädd.

Tror jag avrundar här. Ska gå och ordna mig lite varm buljong tror jag, sätta på en film och sitta uppe tills jag inte orkar mer. Sorry för att det blev ett himla långt inlägg nu, behövde nog skriva av mig lite.

Godnatt sweethearts!        

 

jennifer

22 december 2009 17:07

Hoppas att du mår okej caspian. Jag vill så träffa dej! vet att jag säger det hela tiden men det är bara för att det är sant! och jag har jullov!;___;

http://ThinMinds.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

här är nya bloggen http://fairydream.bloggagratis.se/

Nu händer det minsann! Här ska bytas blogg, kontakta ylle@live.se om du vill ha den nya. Ska se om jag kan göra ett inlägg här sen till om den nya adressen. KRAM...

Jag har bara ont.. Ont ont, så förbannat ont. Ångesten har mig i ett järngrepp. Allt känns så idiotiskt meningslöst. Inget roar. Vet inte riktigt vad jag saknar. Lögn. Det vet jag visst. Men det är ingen idé att skriva upp det, eftersom jag inte ...

Hej! Nu sitter jag i min säng och svettas halvt ihjäl. Så jäkla varmt!! Pust! Letar efter lägenheter på internet men hittar inget som faller mig i smaken riktigt. Okej, lite av det där var lögn. Men just nu så kan jag inte göra så mycket mer än att...

hej, ingen större bra dag idag. känner mig bara så ihålig. har inte gjort något särskilt idag. nu ska jag se på film, twilight tänkte jag mig. ville mest bara visa att jag lever. ...