Godnatt bloggen, skriver när jag känner mig piggare. Är i behov av att skriva av mig, men om jag inte försöker få någon sömn nu så kommer jag aldrig orka av den här veckan.

Hejsan hoppsan lillebror som går utan skor.

Nu sitter jag och halvsover, med en ansträngd andning. Så två cm ifrån mig står min astmaspray.

Har en oro som sprider sig i kroppen, förgiftar och förtär min kropp... Vet inte alls vad som är fel, vart ifrån oron grundar sig. Jag har bara ont, psykiskt som fysiskt. Är orolig för att sömnen kan utebli inatt, bara för att jäklas med mig. Så snart jag har skrivit klart detta inlägg, ska jag logga ut från internet men hålla mig inloggad på själva datorn. Tänkte försöka somna till en lugn film och eftersom min dvd har gått till dom sälla jaktmarkerna, så är det datan som får spela upp filmer tills mamma kan köpa en ny dvd.

Skriken bubblar upp i rasande fart i kroppen. Det börjar i magen och går upp mot strupen. Snart smäller det..!

Ska det bli ännu en natt med kvävda skrik i kudden, och ilsken gråt som är obehärskad rinnandes ner för mina kinder?

Jag vill inte ha det såhär. Orkar inte mer. Så meningslöst. Vad tjänar detta till?

Om det finns någon mening med allt som händer, vad är då meningen med detta? Vad ska jag lära mig? Förstå? Förstå att jag är galen?

Nej, nu blir det en snabb sväng i badrummet för tandborstning och liknande, sedan är det snabbt krypa ner i sängen. Sover i en sovsäck inatt, bara för att jag är för lat för att bädda rent med nya sängkläder.

Vill ha någon brevid mig nu, vet precis vem jag vill ha nära.

Men det är en dröm och det vet jag. Det är därför det är okej, därför jag kan tillåta att jag längtar och drömmer. För hade det varit möjligt att just denna person skulle vänta på mig i min säng nu, då hade jag fått panik. Då hade ångesten tagit stryptag på mig! Skräcken hade kommit åter.

Ingen får röra, ingen ska vilja röra. Det ska jag se till.

Men eftersom det är en dröm, en illusion nu - så är det okej.

Och nej, detta var helt utan logik.

Godnatt.

detta går inte längre!

Back again.

Jag vet inte alls hur jag mår egentligen. Inte bra i alla fall, så mycket kan minsta barnunge lista ut.

Jag märker hur jag mer och mer tappar intressen, orken, viljan... Inför allt. Jag vill inte göra någonting, inte träffa vänner eller något som jag egentligen tycker är kul. Eller gjorde i alla fall.

Verkar som jag är på väg ner i en djup depression, en riktigt mörk en. Tyvärr så passar den inte in alls nu. Okej, man kan inte schema-lägga deppigheter, även om det skulle underlättat ibland. Bästa hade ju varit om depressioner inte existerade. Men nu gör dom det.

Vad jag menar med att det inte alls passar sig nu, är att min skolgång har tagit alldeles för mycket stryk av mitt mentala psyke. Känns som tiden börjar rinna ut för mig...

Sedan förlorar jag dom få vänner jag har kvar, dom som inte vet hur jag har det. Dom som blir rädda, drar sig undan för att dom inte förstår eller själva mår dåligt. Jag klandrar dom inte alls. Jag själv har gjort (och kan göra) så. I slutändan måste man ju överleva själv. Och man kan tyvärr inte hjälpa alla med allting här i världen.

Senast jag var i en riktigt djup depp period var för ett år sen, depressionen höll i sig till början av sommaren. Då någonstans släppte det lite, men jag mådde fortfarande dåligt - bara på ett annat sätt.

Just nu har jag den där känslan när jag inte orkar bry mig, eller ens hittar kraft till att göra mig i ordning nu på morgonen. Jag sitter mest och stirrar tomt ut i ingenting...

--

God morgon! Jag har inte sovit inatt, så nu har jag varit vaken i 26 timmar lite drygt. Åh jippie så pigg man kan känna sig... Eller än så länge är det inte särskilt farligt faktiskt. Är ju hemma och kan ta det lugnt än så länge. Däremot skolan kan bli ett mysterium! Hur jag ska kunna hålla mig vaken, hänga med och arbeta i övrigt vet jag inte alls... Men men. Jag får skylla mig själv eftersom jag aldrig gick och la mig. Började gårkvällen med att se på en film, Arn tempel riddaren, som var helt otroligt jättebra!! Var som fastklistrad varenda sekund! Filmen var slut runt halv elva tiden, då gjorde jag tabben (skälet till att jag förblev vaken hela natten) och kikade facebook, där folk började chatta med mig.

En gammal kompis hörde helt plöstligt av sig. Bara sådär! Vi har ett på-avförhållande. Bara vänskap. Nu. Vi försökte bli något mer, men han kunde inte släppa sitt ex... Så ja... Men han hörde av sig och så chattade vi till halv ett ungefär, eller något åt det hållet.

Eftersom filmen jag hade sett har en fortsättning, så kände jag mig bara tvungen att se andra delen Riket vid vägens slut. Och ja, när den tog slut, så var det dags för mig att gå upp.

Kan varmt rekomendera er att se Arn filmerna! Visst, jag hade en klump gråt i halsen under hela filmen. Vet inte riktigt vad det berodde på, lite olika skäl, men filmen hade något som berörde mig djupt. Och så är det en scen i andra filmen som fick mig att storgråta! Jag grät, grät, grät och åter grät... Kunde verkligen inte sluta. Ska inte berätta för mycket nu, så jag förstör filmen för er som inte har sett den än. Inte kul om man vet vad som händer ju.

Filmen handlar ju om riddare, kärlek, krigen i Jerusalem mellan dom kristna oich muslimerna osv. Som ni förstår är det mycket död och så. Sorgligt javisst, men jag tycker det är ännu sorgligare när barn eller djur dör i filmer. Är så barnkär och en enorm djurvän. Det var ju då så att en vacker varelse blev dödad och nej... Nu trillar tårarna ner för kinderna igen. Hemskt vad jag är blödig då.

Sedan att det är Skarsgård x 4 får mig bara att JUBLA! Jag tycker att Skarsgård är helt fantastiska och inte heller i Arn filmerna gjorde dom mig besviken!

Skriver ett till inlägg, lite jobbigt att läsa när dom är hur långa som helst...

Hejsan. Jag har inte kommit iväg till skolan ännu. Först var planen att jag skulle hoppa över första lektionen som är matte och att jag skulle komma till klockan tio. Visst, jag hinner om jag går nu... Men jag är inte mentalt redo än, beror på att jag har ställt in mig på att jag kommer till efter lunchen istället.

Vet inte riktigt vad som är fel med mig idag..?

Måste komma iväg till skolan idag, även om det blir till sista lektionen bara. Dels för att betygen och studiebidrag + underhåll hänger på att jag har närvaro. Sedan kan jag inte sitta hemma och uggla hela tiden heller, det slutar bara att jag hamnar i en depression utan dess like. Okej, jag är i stort sett kroniskt depprimerad, men ah...

Funderar på om jag strax ska sticka ut en kort sväng, för att köpa födelsedagspresent åt mamma och även ett brev. Jag ska skicka en sak till min bästa vän på posten och behöver därför ett brev.

På något sätt så orkar jag inte alls gå ut nu, vill liksom stanna hemma så mycket som möjligt innan jag ska iväg till skolan. Fast om jag inte går nu, måste jag ta mina ärenden efter skolan och då kommer jag vara genomtrött... Hmm, svårt val, tss...

Åh, jag känner mig värsta impulsiv idag, nästan farligt. För jag kan lyckas göra nästan vad som helst...

Take me away from this life, please?