Ikväll är det massa saknad, så större delen av detta inlägget tillägnar jag flera av mina sockerbitar. Sitter och tittar igenom en massa bilder på familj, vänner och alla möjliga filurer. Givetvis smyger sig Saknaden på och knackar mig på axeln. Påminner mig att jag inte har träffat den eller den på dagar, veckor, månader, år... Hjärtat brister och strör ut bitar lite varstans...

Om tjugofem minuter sen så är det fem år sen min minsting kusinvitamin kom till världen. Himmel vad tiden går fort! Du har blivit så stor nu pojken min, nej du är ingen pojke längre. Du är en cool kille, min tuffing, min favoritpojk(-kille). Jag kan tyvärr inte komma och fira dig på din stora dag, och en dag ska du få veta hur ont det gjorde i mig när jag valde att stanna hemma istället. Hade allt varit annorlunda, hade jag mått bättre, om så bara lite liiite bättre, så hade jag kommit och hälsat på. Men nu är det som det är. Jag skulle bli utmattad redan i hallen, jag skulle aldrig orka hålla uppe fasaden och le i flera timmar. Verka glad, lycklig och bara normal. Jag kan inte längre, jag håller på att tappa kontrollen fullständigt.  Jag skäms för hur jag betedde mig i våras och i början av sommaren när jag var hos er, när jag var barnvakt åt dig och din syster. På dagarna bet jag ihop och försökte vara samlad, åtminstone utåt sätt. Medans det var full storm inombords. Jag längtade tills jag hade lagt er, hjälpt till med tandborstning, läst godnattsaga, gosat och jag skulle få egen-tid. Då jag skulle få släppa fram smärtan. Jag vet inte hur många kvällar och nätter jag stod där i köket och hällde i mig glas efter glas med vin. Rött eller vitt, vad spelade det för roll? Bara jag fick bli full, eller iaf lite påverkad. Till slut kunde jag inte längre hålla mig till att bara vänta på kvällen, jag tog ett glas lite när som. Så fort jag var själv, vid varje tillfälle. Jag älskade stunderna när dom vuxna skulle ta en drink, en öl, eller en whiskey på kvällen. För ja, det var ju sommar och vi grillade - och hade det så mysigt så. Jag tillhör ju den skaran som är "Dom vuxna" nu, så även jag fick mig en drink. Och vems händer sträcker sig inte efter andras glas och smuttar när ingen ser? Yes, mina. Och frågorna "Är det gott? Får jag smaka?" använde jag nästan lika flitigt som alla lögner för att slippa undan mat. Alkoholproblem eller alkoholproblem någon?

Saknar dig Lillan, min lilla fina systeryster. Jag saknar dig verkligen, jag hatar att jag inte kan finnas där för dig. Jag vill vara hos dig, fast vi bråkar rätt mycket. Men det går bara inte, jag klarar inte av att vara med någon över huvudet taget. Men, jag älskar dig oavsett. <3

Annars så saknar jag en del till, inte så världsligt många faktiskt. Jag börjar inse vart jag har dom flesta nu, vilka som alltid finns där, vilka som bara finns till ibland, och vilka som egentligen aldrig finns där.

Nu ska jag ta och avrunda här, tycker att denna texten börjar bli ytterst onödigt lång ;)

Puss & Kram, ät ingen skumbanan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

här är nya bloggen http://fairydream.bloggagratis.se/

Nu händer det minsann! Här ska bytas blogg, kontakta ylle@live.se om du vill ha den nya. Ska se om jag kan göra ett inlägg här sen till om den nya adressen. KRAM...

Jag har bara ont.. Ont ont, så förbannat ont. Ångesten har mig i ett järngrepp. Allt känns så idiotiskt meningslöst. Inget roar. Vet inte riktigt vad jag saknar. Lögn. Det vet jag visst. Men det är ingen idé att skriva upp det, eftersom jag inte ...

Hej! Nu sitter jag i min säng och svettas halvt ihjäl. Så jäkla varmt!! Pust! Letar efter lägenheter på internet men hittar inget som faller mig i smaken riktigt. Okej, lite av det där var lögn. Men just nu så kan jag inte göra så mycket mer än att...

hej, ingen större bra dag idag. känner mig bara så ihålig. har inte gjort något särskilt idag. nu ska jag se på film, twilight tänkte jag mig. ville mest bara visa att jag lever. ...