Hej där ute, nu har jag kommit hem för en liten stund sen. Är jättetrött, ser fullständigt i kors känns det som. Ska strax lägga mig, men jag måste skriva av mig här först och lite annat smått och gott :)

Kom slutligen iväg till skolan, tog förvisso ett tag och jag segade med flit. Fast till slut så var jag framme, ångesten grep tag som vanligt men jag bet ihop. Någon gång måste jag lyckas klara av det, sedan hade jag ingenstans att ta vägen. Men vid lunchtid klarade jag inte av det längre, skickade ett SOS-medelande till Darling som snabbt hoppade in i bilen och hämtade mig efter fem minuter. Så där hade jag tur, sedan gick det bättre. Ångesten släppte en del, till slut höll Dom sig i skuggan och lät mig ha en trevlig dag. Och vilken dag jag har haft! Helt underbar! Har tjatat hål i huvudet på Darling, men hon är van så det är ganska lugnt. ;) Vi har pratat om allt, jag har öppnat mitt hjärta och med sitt speciella sätt kan hon lirka ur mig det mesta och att det känns skönt att bara få yttra orden till någon annan. Inte bara ha dom ekandes i huvudet eller skrivna ord som med tiden bleknar i min dagbok. Hon grät och kramade om mig när jag berättade vad som verkligen hände med både den ena och den andra personen. Jag berättade, fast jag inte egentligen får, om vad Dom gjorde och en del fortfarande gör. Som vanligt så kommer hon med sina kloka råd och fantastiska sätt, nu har hon mig att verkligen fått mig att inse och även lova mig själv att jag aldrig kommer att förlåta Det. Jag vet att man inte ska säga aldrig egentligen, men denna gången menar jag det. Jag vill inte mer.

Stannade hos denna sockerbits människa hela dagen, sedan (efter mycket övertalande från min sida) så körde hon hem mig, så att jag skulle slippa ta den långa bussresan hem. Hemskt snällt :)

Nu ska jag göra mig i ordning för natten, få sova i någon ynka timma och sedan bli väckt för att uppleva att det är dags för att gå till skolan. Men nu ska jag försöka hålla dagens goda stunder i starkast minne, det får inte överskuggas av smutsigheten som jag känner eller något annat. Inte idag, det får det bara inte.

Godnatt sweeties :)

Du har alltid funnits där, du lagar mitt trasiga hjärta. Du är mitt klister, med dom rätta orden och bara ditt sätt att vara får du mig hel för en stund. Och för det, och så mycket mer älskar jag dig.

Nu sitter jag här, igen. Halvfärdig. Ser ut som ett spöke, varför kan jag inte få vara ett istället? Känner mig otroligt attraktiv idag med mitt likbleka ansikte, svarta ringar under ögonen, blåmärken och diverse andra märken, och allmänt söndertrasad.

Idag är en dag jag bara vill gömma mig, under stora tält. Täcket allra helst. Vill gå till skolan i mjukis. Dölja mig. Dölja skammen, fettet, mig. Vill inte gå i avslöjande kläder, och nu känns allt avslöjande, bara mer eller mindre. Jag vill förstöra mitt utseende ännu mer, klippa och skära sönder. Allt för att ni ska sluta titta. Allt för att du ska sluta röra vid mig.

Hans ord ekar i mitt huvud. Ful. Fet. Värdelös. Det finns inget som heter psykiska störningar, du är bara korkad och lat. Äckel. Vill du ha stryk? Du är en ständig besvikelse, det har du alltid varit. Jag ville så gärna titta djupt djupt ner i vinflaskan igår kväll. Bara få glömma, försvinna. Men då slog mig något, som jag aldrig tänker på annars när det gäller alkohol, det finns mängder av kalorier i alkohol. Med andra ord, dricker jag så blir jag ännu fetare och bara ytterligare mer till hans besvikelse. För han äcklas av feta tjejer. Du borde ragga upp någon kille så att du fick knulla, då borde du ju må bättre. Och varför berörs jag alltid av Hans ord? Varför kan jag inte vara som en gås, regnvattnet bara rinner av en.

Vaknade upp med att hela kroppen gör ont, både utanpå och inuti.

Åh just det ja, hände en så skojig sak i skolan igår. Under den lilla pyttestund som jag inte höll på att förgås inlåst på toaletten och under mitt letande efter FinasteStjärnan. En tjej ur klassen drog med mig med resten av Gänget till något slags uppehållsrum, hon ansåg att jag skulle följa med och "komma in i gänget!" ja, om jag nu inte har det som högsta önskan då? Men med min handled i ett fast grepp av hennes hand, så fick jag vara så god att följa med. Det visade sig att tjejerna skulle spela pingis, jag kom undan med ursäkten att pingis inte är min grej riktigt och så satte jag mig ner på närmaste stol. Det blixtrade framför ögonen och jag bad verkligen att ingen skulle se mina skräckslagna ögon, som jag skulle gissa på såg lite påverkade ut. Medans det var ett evigt spelande med den där plastbollen, så ekade rummet av deras skratt, tuggande på mackor eftersom det var frukost osv, sedan tjat om KILLARNA och bla bla bla. Men nu, till det underbara: Tjejen som drog med mig från första början, har tidigare nämnt henne som TjejenMedDenSnyggaStilen, denna tjej är lång som en flaggstång (vilket jag också är, men hon är ännu längre) och smal som pip. Men hon började prata om att hon hade gått ner 2-3kg den senaste veckan av att äta morötter som hon hatar, "men vad gör man inte för sin vikt!" kvittrade hon på och lät så himla lycklig. Sedan av någon anledning så fick dom andra tjejerna för sig att dom skulle mäta TMDSS och mig. Dom ville se vem som var längst, men egentligen handlade det nog mest om att förnedra mig ytterligare när det drogs efter andan och "guuuuud vad smal du är ****** (TjejenMedDenSnyggaStilen)"

Jag visste inte om jag skulle skratta, skrika, gråta eller bara dö på fläcken. Jag gjorde ingenting, mer än skämdes halvt ihjäl. Sedan så tjattrade tjejerna på huruvida man ska vara smal eller inte, om att killar visst gillar att ha något att ta i, men förstås inte för mycket då! Detta sista var dom väldigt noga med att påpeka. Ja, kan man säga annat än att jag är underbart peppad inför ännu en skoldag?

Egentligen vill jag bara stanna hemma, men då kommer jag bara att tänkatänkatänka på saker jag bara vill glömma.

Skriver mer om jag hinner innan det är dags att springa i ösregnet till bussen. Pussar!