Btw, så rasar snön ner. Känns som jag bor i en snögrotta. Vilket kan vara spännande - i tre sekunder. Sen så är det tröttsamt. Längtar efter sol och värme nu. Att slippa alla tjocka varma byllsiga kläder. (visst det är skönt och tryggt att kunna gömma sig i, men varmt)

En helt sjuk sak är att jag aldrig kan bli mätt! Jag skojar inte. Spelar ingen roll hur mycket jag äter, för efteråt så känns magen lika tom som innan och då har jag inte spytt än. Den kurrar lika högt efter några sekunder. Det är precis som det inte finns något stop. Ett svart hål, som i rymden ni vet? Var all mat tar vägen vet jag inte. Detta är enormt störande, irriterande och jobbigt. Känns som det är något fel på mig, iofs så måste det vara något fel. För detta kan omöjligt vara okej, eller?

Det är så dubbelt. Nog för att det är en härlig känsla att vara hungrig, känns som ett slags bevis på att man är duktig osv. Men jag får svårare att koncentrera mig. Är jag däremot mätt, så blir det lättare att undvika köket, kylskåp, frys och skafferi. Plus att jag kan ägna mina tankar till annat, som rör äs också.

Men eftersom jag aldrig känner dom där mättnads känslorna så håller jag smått att bli galen här...

Nej nu ska jag och min ihåliga mage lägga oss i sängen för att läsa lite ur en modell bok :>

Godnatt alla!

Jag känner bara om och om igen att jag tappar allt. Kontrollen, lusten, orken - allt. Det kan funka och rulla på ett tag, några timmar sådär - MEN sedan så stupar det och jag faller handlöst mot betongens kalla yta.

Det är sportlov just nu, något jag i stort sett struntar fullkomligt i.

Några saker som är positivta med denna veckan är: att jag får pengar, jag ska färga håret, jag ska åka till Göteborgs Horse Show! LOVE!

Annars är jag rätt lycklig över att slippa vara i skolan och umgås med mina klasskompisar. Känns skönt. Jag känner mig nästan lite hemsk som tänker såhär, men jag vill ju vara ärlig. Jag tycker inte om dom, okej jag känner dom väl inget större. Men jag vill inte heller lära känna dom.

Kan ju säga att jag inte saknar dom.

Den uppfattningen, den bild jag har fått av dom under den här tiden jag har gått med dom kan sammanfattas med tre ord: TJATIGA TRÅKIGA, SNARK!

Förresten borde jag nog lägga till orden tänker inte också, ganska ofta verkar det mest som att det är fullt av sågspån eller bara luft i deras skallar.

Okej, jag kanske inte är världens roligaste person alla gånger, men ändå. Ärligt talat så spenderar jag hellre, åh mycket hellre, rasterna (och lektionerna) ensam. I mitt egna lilla sällskap. Där slipper jag lyssna på deras tjat som får dom att verka som pappegojor på repeat. Dom byter aldrig ämne. Upprepning med andra ord.

Okej, alla kanske inte är tråkiga, tanklösa lite smått elaka personer - men dom flesta känns bara tråkiga. Bleka. Färglösa.

Kan berätta om några i min klass består av: (så får vi se vad ni tycker)

- Den där tjejen som är konstant hyper, ni vet springer runt och gapar, skriker, skrattar ett hyena skratt och pratar, pratar, praataaaaar...

- Ett antal fjortisar finns det också, roliga typer. Asså, omg, fest fest fest, bla bla, surr surr...

- Den där tjejen som är naivt snäll, försöker vara bästa vän med precis alla. Att hon har en tendens till att vara glappkäft är något man får på köpet. Hon ses som en tönt, mest för att hon lever så i sin egna värld och inte strängt följer senaste Hollywood skvallret.

- Den kaxiga tjejen, som endast är intresserad av sig själv. Alla ska komma ihåg vad hon har sagt, men hon skiter i alla andra. Hon som kan vara snäll och rolig - när man gör som hon vill och den dagen hon inte har glömt sin mobil hemma. För om hon gör det (gudförbjude) så innan klockan har blivit 10:00 så har hon minst tio missade sms och femtio missade samtal, omg! Sedan att hon ständigt påpekar att hennes stil är en blandning av hårdrock, emo och sin egna måste hon övertyga alla om hela tiden. Att det är ganska uppenbart att det mest är kläder från HM och Shock verkar inte gå in i hennes huvud. Inte heller att hon lurar tjejer som går en mode och design linje.

Lilla gumman, du är inte jordens mittpunkt vet du :)

- Emo tjejen finns också, dock håller jag ju för att emo är en musikgenre, inte en stil - vare sig när det gäller kläder eller livsstil. Men det är ju bara jag. Men ja, det är lättast att kalla henne Emo-tjejen. Svart tupperat hår, band tröjor, jeans. Också en tjej som helst handlar på Shock. "Eftersom det är den enda affären som man kan handla ifrån, lol." Har alltid något svart eller rött på sig.

- Givetsvis finns det flera stycken som bara nickar och jakar ekande med, dom som följer strömmen. Dom utan egna åsikter, iaf så hörs dom inte.

- Och så har vi mig. Tjejen som är annorlunda, hon med tigerarmar, hon som aldrig följer med till matsalen, den tysta oberäkniliga trasiga tjejen som man aldrig vet om hon ska börja skratta eller gråta.

Hur jag ska stå ut med dessa människor i 2½ år till är för mig en gåta. Men det kanske blir bättre, hoppas verkligen det. För dom här minnena vill jag inte ha av min gymnasietid.

Dom jag umgås med är bland annat den naiva pratglada tjejen, emo tjejen mest för att hon kan vara rätt snäll faktiskt, en tjej som tillhör skaran av följa-strömmen. Vi har känt varandra sedan lågstadiet. Hon är ett år yngre än mig. När vi var yngre så var hennes storasyster och jag bästisar.

Sedan så av någon outgrundlig anledning så hänger den kaxiga tjejen efter mig ibland. Jag vill inte vara med henne, eftersom jag inte gillar hennes personlighet. Hon är elak, men samtidigt fjäskig så man storknar! Ständigt ska hon ju övertyga oss andra om vilken egen stil hon har, som bara hon har. Ja då undrar jag varför hon så ofta säger till mig "Åh J, idag matchar vi - igen. Jättesnygga skor, jag har likadana hemma! Fin sminkning, titta jag har också så. Vilka snygga örhängen/piercing/dylikt du har! Var har du köpt dom?! *blink blink*" Osv osv... Suck. Så fånigt.

Förlåt för detta långa inlägg. Behövde mest skriva av mig tror jag. Är så trött på dessa människor. Måste försöka att bli som en gås, där vatten bara rinner av den.