Jag är äckligt irriterad på en varelse. Jag orkar inte med dig?

Men något annat.

Det gör så ont i hjärtat när jag hör hur min lilla älskade flicka saknar mig. Hon är som min lillasyster, även om hon biologiskt sett är min kusin. Jag har alltid varit hennes förebild, vilket är betydelsefullt och kul.

Just nu så går det inte riktigt för mig att visa upp den där personen, den som jag är med henne. En stark, rolig, lycklig, påhittig och fullständigt normal tonårstjej.

Känns hemskt att hon ska behöva sakna mig, att hon ska tro att jag inte tycker om henne eller vill vara med henne. Men hur förklarar man för en 7 åring att man mår dålig, på ett psykiskt plan. Att man vill dö? Det går inte. Så därför har jag mycket i skolan just nu, jag har ständigt sjukdomar som ont i magen, ont i huvudet, magsjuka och andra saker som hon kan förstå.

Nu har jag inte träffat henne sedan i höstas, slutet av oktober tror jag sista gången var. Känns hemskt. Det värker av saknad i bröstet, men jag orkar inte hålla fasaden uppe längre. Även om jag älskar henne och skulle kunna dö för hennes skull, så orkar jag inte vara stark längre. Jag hatar att skriva och inse sanningen. Jag orkar inte träffas. Jag vill inte träffas för då måste jag äta.

Även om jag verkligen vill träffas innerst inne, så orkar jag inte.

Snart är det namnbyte. Tänkte gå in till skatteverket imorgon och hämta papper.

Pussis

God morgon sötisar!

Nu sitter jag och leker någon idiotisk stirrnigs-lek med min yoggi. Enormt kul, not. Eftersom jag har varit uppe sedan klockan 03:00, så är yoggin mysigt jummen nu. Åh så gott. Ironisk javisst.

Jag är inte särskilt hungrig, bara äckligt illamående.

Vet inte hur många gånger jag har lekt med den stackars yoggin nu. Känner mig paranoid, men jag vet att mamma har hällt i något tjockis-pulver i min lågkalori yoggi när jag sov inatt.

Jag bara vet det. Hon vill göda mig. Få mig att förbli tjock. Nej, nu är jag elak. Men idag så känns det så.

Nejdu, nu är leken över! Nu ger jag bort min äckliga yoggi till kloakmonstret.

Det tog ju bara nästan två timmar för mig att inse detta och brottas klart med ormarna i min mage.

Idag ska jag trotsa snön! Ska nämligen cykla till skolan. Känns ju sådär halvkul, men det känns alltid bra efteråt. Man kan klappa sig på axeln och säga "Nu var du duktig!" Eftersom jag inte äger något busskort så får jag alltid betala med sms-biljett och det börjar svida i mitt saldo nu...

Jag har också en plan nu. Har tänkt att tappa runt 7kg den här månaden. Jag vet att det är möjligt och att jag med väldigt stor chans kommer att lyckas. För en hel del är vattenvikt, plus att jag har en vilja av stål.

Och om jag cyklar till skolan varje dag så sparar jag pengar som fasen, får motion och kommer närmare mitt mål. Hej, vad smart jag är då.

Nu ska jag lägga upp min vecka, men det får bli i ett nytt inlägg.

Stay strong darlos!