Hejsan. Jag har inte kommit iväg till skolan ännu. Först var planen att jag skulle hoppa över första lektionen som är matte och att jag skulle komma till klockan tio. Visst, jag hinner om jag går nu... Men jag är inte mentalt redo än, beror på att jag har ställt in mig på att jag kommer till efter lunchen istället.

Vet inte riktigt vad som är fel med mig idag..?

Måste komma iväg till skolan idag, även om det blir till sista lektionen bara. Dels för att betygen och studiebidrag + underhåll hänger på att jag har närvaro. Sedan kan jag inte sitta hemma och uggla hela tiden heller, det slutar bara att jag hamnar i en depression utan dess like. Okej, jag är i stort sett kroniskt depprimerad, men ah...

Funderar på om jag strax ska sticka ut en kort sväng, för att köpa födelsedagspresent åt mamma och även ett brev. Jag ska skicka en sak till min bästa vän på posten och behöver därför ett brev.

På något sätt så orkar jag inte alls gå ut nu, vill liksom stanna hemma så mycket som möjligt innan jag ska iväg till skolan. Fast om jag inte går nu, måste jag ta mina ärenden efter skolan och då kommer jag vara genomtrött... Hmm, svårt val, tss...

Åh, jag känner mig värsta impulsiv idag, nästan farligt. För jag kan lyckas göra nästan vad som helst...

Take me away from this life, please?

Vet inte riktigt vad som är fel, bara att det är fel.

Har suttit här och bara stirrat ett bra tag nu, kommer liksom ingen vart. Tur att jag börjar senare idag. För i den här farten så kommer jag få gå till skolan i nattlinne liksom, tjohej.

Nu har tio minuter bara förflutit av att jag har stirrat in i väggen, nej fan nu får jag tvinga mig själv till att flytta på mitt feta arsle.

- Men, detta är ingen vanlig depression, utan en normal som alla har.

- Va?

- Jamen, jag vet inte.

jemjemjemjem

Jag vet inte, jag orkar inte. Det enda jag vet är att jag tappade allt intresse där borta någonstans.

• Nya kläder
• Godis till katterna
• Diskat
• Duschat och användt min nya hårinpackning
• Bränt pengar på ännu mera kläder

KATASTROFAL KRASCH

Ja, ångesten och paniken är kvar... Känns som jag är tre andetag ifrån sammanbryt, men på något sätt så vet jag redan nu att ingenting blir bättre av att jag bryter ihop. För då mår jag dåligt sen för att jag bröt ihop... Virrigt jag vet. För jag kommer inte ifrån den här förbaskade helgen, om jag inte vill dubbla min ångest - för det är så jag kommer må om jag skippar denna skiten. Suck.

Ska leta upp en varm tjocktröja, leta upp några varma skor, slänga på mig en jacka, halsstuk, mössa, vantar och sedan gå iväg till affären.

När jag kommer hem så ska jag se en film tänkte jag mig, mysa i soffan med filt, varm kopp te, varma katter och mys.

Insåg precis att jag inte är helt hundra på vart sladdarna ligger dock, haha fasen vad käckt det känns. Eller inte alls.

Nej, nu måste jag nog röra mig om jag ska lyckas undkomma vaktisen.

Äckel äckliga feta fula vidriga knarkarhora

God morgon fina läsare, hoppas ni har sovit gott.

Sitter just nu och dricker te, eller ja försökte. Det smakade aningen konstigt och det påminde om något som tog en stund att lista ut vad, men sedan slog det mig - pepsodent tandkräm. Man blir bara "what???" Så ja, jag får nog koka nytt vatten för tandkräm tycker jag inte smakar något vidare smarrigt.

Har en sprängande huvudvärk, vilket jag har haft alldeles för länge känns det som. Men jag ska krypa iväg till skolan ändå, får proppa mig full med alvedon, smärtstillande och uppiggande så att jag inte svimmar fullständigt. Vore lite skämmigt, och jag skulle hamna på sjukhuset så nej tack.

Det är inte så att jag älskar skolan, inte alls. Men jag orkar inte vara hemma idag igen, måste ut, bort, härifrån. Innan jag seriöst går in i väggen. Sedan behöver jag åtminstone få försöka lura mig själv att jag kan skingra tankarna för några timmar, och att alla mina tankar består av vem som har fest i helgen, vem som kommer bli fullast, vem som kommer ligga med vem, vilken kille jag är otroooligt kär i för tillfället och bara DÖR om han inte möter min blick - med andra ord, lägger märke till mig. Ja, det är sådant jag önskar att jag kunde få tänka på idag. Kanske ska tjata lite om kläder och fälla kommentarer som Åååååh vilken snygg tröja!! Vaaar har du köpt den? Jag måste bara få veta! När jag redan vet att den antagligen kommer från HM eller något liknande.

Fast... Av erfarenhet så har jag en gnagande känsla över att jag inte kommer att få min önskan uppfylld, hoppas bara jag kan dölja min insida tillräckligt väl, för några frågor vill jag inte ha. Jag orkar inte, det gör för ont att yttra orden. Säga sanningen. För då blir det verkligen S-A-N-T...

Somthing else... Det enda positiva av allt som har hänt det senaste dygnet är att jag helt och hållet har tappat allt vad som heter aptit, hungerkänslor osv. Det går inte, att bara dricka ett glas vatten får mig att vilja spy. So... I guess, this's good? ...

Som ni kanske märker så är inte humöret på topp, jag håller på att ännu en gång slå i betongbotten. Bara att denna gången vet jag inte vart jag ska sträcka ut mina händer, be om hjälp. För dom få som jag hade och verkligen fattade vad jag pratade om, dom är borta. Både på gott och ont.

Nu ska jag göra det bästa av mitt yttre, när jag har gjort det ska jag se om det finns tid att fixa ny musik till mp3n, och sedan är det bussen.
Hoppas ni får en bra dag :)

...Nu är jag ännu mera förvirrad och tankspridd än tidigare idag...

Skulle behöva skriva av mig, men framför allt så skulle jag behöva prata med någon, men allt detta som händer just nu är inget man kan ta på telefon. Mitt busskort suger och jag kommer inte iväg till någon alls. Sedan att jag knappt orkar gå två meter är ju också ett skäl att jag får stanna hemma.

Jag vet inte vad jag ska tro, vet varken ut eller in. Vad är sanning? Vad är lögn? Kan inte lita på mina minnen längre, tänk om jag bara inbillade mig alltihopa?

Känner mig dubbelspelad, vågar inte lita på det här alls.

Jag är rädd, vad tusan har jag gett mig in på? Borde jag göra detta? Både ja och nej.

Åh, jag orkar inte tänka längre, orkar knappt existera.

Måste fortsätta, eller okej börja, med min packning. Puss och kram!