Fick ett sms för en stund sen, vilket löd såhär "Hejsan J! Hur e de? C" numret kände jag inte igen och "C" sa mig inte så mycket. Hjärnan började jobba på högvarv. Vem, vem, VEM var detta????!! Kände hur förvirringen och paniken började få mig i ett järngrepp. Något sa mig att denna personen kände mig väldigt väl, eller gjorde förr iaf.

För att inte dra ut på det, och även stilla min smått stregrande panik så frågade jag rakt ut vem det var. Och svaret kom svart på vitt. Där på min skärm stod det. Personens namn jag har försökt att förtränga i snart tre år. Hans namn.

Kändes som jag hade fallit i ett iskallt hav. Kylan spred sig snabbt i min kropp.

Jag visste inte (och vet fortfarande inte) om jag skulle skrika, gråta, jubla av glädje. Kort sagt vet jag inte hur jag vill reagera, för att inte tala om hur jag borde reagera.

Min hjärna skriker av högan sky "Stick! Spring! Fly långt bort härifrån! Han vill dig bara ont. Du kommer att bli lika sårad igen. Varför skulle det vara annorlunda nu?!" Varningslampa hello.

Men så har vi då hjärtat som tänker och vill helt annat än hjärnan, inget konstigt med det egentligen "Men kom igen. Om han hör av sig nu efter såhär lång tid så måste det ändå betyda något. Han tycker fortfarande om dig. Ni båda har hunnit mogna.Tänk om... Ge honom en chans."

Jag vet att ett liv med honom är farligt, spännande och läskigt. Men ändå samtidigt så himla kul!

Fast... Sist så slutade det katastrofalt. Visst, vi hade jättekul tillsammans. Men allt var annorlunda då. Jag var annorlunda. Även han. Och dom.

Vår vänskap, vår värld var som en karusell som snurrade fort, men som efter tiden snurrade snabbare och snabbare tills jag flög av. När jag låg där nästintill medvetslös på marken och kippade efter luft, åkte dom andra vidare. Allt längre bort från mig. Tills jag förlorade dom, speciellt Han med stort H, ur sikte för alltid - eller ja, tills nu då.

Jag tänker och tänker, jämför plus och minus sidorna. Detta är bra, detta är mindre bra.

Det jag strävar efter nu, är ett liv. Att leva i detta limbo är jag trött på, det är inget liv. Inte något jag trivs med. Inte så jag vill minnas mitt tonårsliv när jag är gammal och grå, sitter där rynkig på ålderns höst och stickar på ålderdomshemmet. Samtidigt så vet jag att så länge jag lever med ÄS, i detta träsket som jag både älskar och ibland hatar, så kan jag inte ta mig ur detta limbo. Och ta mig ur träsket varken kan eller ens vill jag. Jag trivs här, detta kan jag, detta är jag.

För jag har två vägar i mitt liv, hur min framtid kan bli. Den ena vägen, är den enkla, den invanda, den som jag har kämpat mig framåt på så länge. Den farliga världen, där jag ständigt mår dåligt. Där jag dricker mig redlös, röker som en skorsten, svälter mig halvt till döds, skär mig tills rakbladen blir slöa. Den värld där jag med ständig vetskap vet att fortsätter jag såhär så lyckas jag snart dö. En värld där jag förlorar alla som har stått mig nära. Den världen där jag ständigt är ensam, att jag alltid är omringad av folk spelar ingen roll. För innerst inne, bakom mina fejkade leenden och skratt - så är jag ändå ensam.

Men så har vi den värld, den jag aldrig har testat på, men så gärna suktar efter. För att den känns så långt borta. Inget för mig. Det är en drömvärld. Det är den världen där jag äntligen mår bra, är smal och vacker. Den där världen som jag egentligen vill leva i, men som jag aldrig riktigt vågar lita på att jag får plats där, att någon som jag kan höra till. Får finnas där.

Ja, detta blev en störtdykning till minnenas väg. Kanske inte riktigt hur jag hade velat spendera min lördag dock. 

Varför han hörde av sig såhär apropå absolut ingenting vet jag inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

här är nya bloggen http://fairydream.bloggagratis.se/

Nu händer det minsann! Här ska bytas blogg, kontakta ylle@live.se om du vill ha den nya. Ska se om jag kan göra ett inlägg här sen till om den nya adressen. KRAM...

Jag har bara ont.. Ont ont, så förbannat ont. Ångesten har mig i ett järngrepp. Allt känns så idiotiskt meningslöst. Inget roar. Vet inte riktigt vad jag saknar. Lögn. Det vet jag visst. Men det är ingen idé att skriva upp det, eftersom jag inte ...

Hej! Nu sitter jag i min säng och svettas halvt ihjäl. Så jäkla varmt!! Pust! Letar efter lägenheter på internet men hittar inget som faller mig i smaken riktigt. Okej, lite av det där var lögn. Men just nu så kan jag inte göra så mycket mer än att...

hej, ingen större bra dag idag. känner mig bara så ihålig. har inte gjort något särskilt idag. nu ska jag se på film, twilight tänkte jag mig. ville mest bara visa att jag lever. ...