Hejsan, stannade hemma idag. Orkade inte gå till skolan idag.

Har så många tankar i huvudet....

R - jag saknar dig, jag behöver dig & jag tänker konstant på vår vänskap. Du har alltid stått mig nära, en av dom närmaste har du alltid varit och så kommer det att förbli. No matter what. Blodsband vännen, blodsband.

M - jag förstår verkligen ingenting, ena stunden är allt bra för att i nästa vara totalt kaos?

duvetvemduär - ditt svek kommer jag aldrig att förlåta, jag varken kan eller vill. Självklart kommer du alltid att ha en plats i mitt hjärta, men nära får du aldrig komma igen.

</3 - jag vågar knappt tänka ditt namn, att uttala det är omöjligt. Alla tankar på dig får mig att gråta av sorg. Jag saknar dig, och att du valde någon annan framför mig gör otroligt ont... Men jag vill ha dig i mitt liv ändå, till varje pris.

Bästis - ja, du är en av dom få personer som jag verkligen kan vara säker på vart jag har. Du står fast vid dina ord, du är trygg och du är verklig.

Storasyster - skulle verkligen behöva dig nu, önskar att du var lite närmare. Varför måste du vara i storstaden just nu, när vi behöver varandra??

M - förlåt, för allting. Hoppas du vet att jag älskar dig ändå?

Nu har jag ett berg av disk att ta hand om, ska slåss mot dammelefanterna under min säng och fortsätta min packning (för tydligen så hoppar den inte ner i lådorna av sig själv, konstigt...?) Puss!

Hej bloggen, detta får nog bli ett rätt så kort inlägg, sorry. Är mega trött! Kom hem för drygt en timma sen. Ska berätta kort om min dag. Skolan gick relativt bra, stod ut mer eller mindre. Bestämde lekdejt med Darling som hämtade mig halv fyra utanför skolan. Himla trevligt att hon har körkort! Speciellt när det är spöregn.

Vi drog hem till henne och vi skulle försöka priotera hennes psykologiläxa, vilket vi lyckades med halvt om halvt. Som vanligt när det gäller oss, så gled vi in på helt andra ämnen än det ursprungliga och det där med pluggandet fick inte så mycket fokus det borde ha fått. Sådant händer.

Lyckades undvika mat hela dagen, fram till åtta nu ikväll. Då var hela Darlings familj hungriga och mamman påpekade att jag inte hade ätit något sedan skolan. Givetvis drog jag lögnen om att jag visst åt skollunchen som var fisk, jo men tjena... As if? Och vad beställer dom inte?????! Pizza. Jag får totalpanik och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Smsade i ren panikångest till BästaVännen och önskade räddning genast, men allt denna hade att säga var "Fy fan vad gott! Ät för mig också! :D <3" då surade jag en stund, men ah det gick över rätt fort. Ja och till slut satt vi där allesammans samlade vid bordet och skulle äta dessa pizzor. Jag petade, skar i minimala bitar, pratade på som världens pratkvarn och gjorde det mesta för att undvika att behöva äta äcklet.

Lyckades lura bort större delen av min pizza, med ursäkten "Åh, vad tog du? Jag får smaka lite så får du av min?" men isbergssallad, tomat och ananas fick tyvärr slinka ner. Känner mig vidrig och hatisk. Att stoppa fingrarna i halsen efteråt var inte på tal om, inte med så många där. Sedan fick jag räddning av BästaVännen som smsade och undrade hur pizzan hade smakat osv, jag berättade sanningen. BästaVännen som var i närheten, hade varit på filmkväll hos några kompisar, hämtade upp mig och följde mig till bussen. Hoppas att något har försvunnit från den förbannade maten!

I det stora hela har det varit en hyffsad dag, förutom daglig ångest och detta med maten, men bortsett från det så har det varit en bra dag. NU måste jag verkligen sova, godnatt!

Så dagens intag är:

• frukost: te, vatten + fyra matskedar nyponsoppa
• lunch: vatten
• middag/kvällsmat: sallads helvete

Hej där ute, nu har jag kommit hem för en liten stund sen. Är jättetrött, ser fullständigt i kors känns det som. Ska strax lägga mig, men jag måste skriva av mig här först och lite annat smått och gott :)

Kom slutligen iväg till skolan, tog förvisso ett tag och jag segade med flit. Fast till slut så var jag framme, ångesten grep tag som vanligt men jag bet ihop. Någon gång måste jag lyckas klara av det, sedan hade jag ingenstans att ta vägen. Men vid lunchtid klarade jag inte av det längre, skickade ett SOS-medelande till Darling som snabbt hoppade in i bilen och hämtade mig efter fem minuter. Så där hade jag tur, sedan gick det bättre. Ångesten släppte en del, till slut höll Dom sig i skuggan och lät mig ha en trevlig dag. Och vilken dag jag har haft! Helt underbar! Har tjatat hål i huvudet på Darling, men hon är van så det är ganska lugnt. ;) Vi har pratat om allt, jag har öppnat mitt hjärta och med sitt speciella sätt kan hon lirka ur mig det mesta och att det känns skönt att bara få yttra orden till någon annan. Inte bara ha dom ekandes i huvudet eller skrivna ord som med tiden bleknar i min dagbok. Hon grät och kramade om mig när jag berättade vad som verkligen hände med både den ena och den andra personen. Jag berättade, fast jag inte egentligen får, om vad Dom gjorde och en del fortfarande gör. Som vanligt så kommer hon med sina kloka råd och fantastiska sätt, nu har hon mig att verkligen fått mig att inse och även lova mig själv att jag aldrig kommer att förlåta Det. Jag vet att man inte ska säga aldrig egentligen, men denna gången menar jag det. Jag vill inte mer.

Stannade hos denna sockerbits människa hela dagen, sedan (efter mycket övertalande från min sida) så körde hon hem mig, så att jag skulle slippa ta den långa bussresan hem. Hemskt snällt :)

Nu ska jag göra mig i ordning för natten, få sova i någon ynka timma och sedan bli väckt för att uppleva att det är dags för att gå till skolan. Men nu ska jag försöka hålla dagens goda stunder i starkast minne, det får inte överskuggas av smutsigheten som jag känner eller något annat. Inte idag, det får det bara inte.

Godnatt sweeties :)

Du har alltid funnits där, du lagar mitt trasiga hjärta. Du är mitt klister, med dom rätta orden och bara ditt sätt att vara får du mig hel för en stund. Och för det, och så mycket mer älskar jag dig.

Dagen blev hyfsad, eller det jag ska försöka lägga på minnet är bra. När jag väl kom till skolan så hade jag en panikångest som var allt annat än lätthanterlig, så jag satt och skakade som ett asplöv inne på toaletten. Sedan så hittade jag aldrig FinasteStjärnan, till slut efter jag hade frågat runt tio personer så fick jag reda på att hon var sjuk. Då stack jag hem till en kompis som var ensam hemma. Men sedan efter ett tag så fick jag sms av en viss person och javisst, precis som vanligt släpper jag allt och kommer med ursäkten "förlåt, men jag måste gå nu..." Sedan halvspringer jag hem till denna personen och ja allt är sig likt... Jag hinner knappt mer komma innanför dörren, innan det ska komma ord som "jag saknar dig, snälla kom sexy vi går till min säng..." jag bryr mig inte, eller det är vad jag försöker intala mig i alla fall. Det var en av dom mindre roliga stunderna, lyckligtvis ringde min mobil en stund senare. Då var det en kompis som ville ses och då var det bara att springa iväg igen, inte ett dugg ledsen var jag över att lämna honom. Inte ett dugg.

Sedan så spenderade jag och kompisen att gå runt i flera timmar, jag pratade på som världens pratkvarn. Behövde verkligen få ur mig allt, precis ALLT. Tårar rann nerför bådas kinder, kramar och händer hölls.

Jag kände mig så varm inombords.♥

Så det slutade med en trevlig stund. Bussresan hem var inte lika underbar, det satt en gubbe och käkade chips som stank i hela bussen, höll på att kräkas...

Nu är jag så trött att jag ser i kors. Hade lite problem med att klura ut i vilken kategori jag skulle lägga detta inlägget i, men det har varit glittertårar, lyckliga regnbågs känslor och vassa blodiga kristaller. Så det passar ändå bäst in här :)

Godnatt!

Hej sweethearts, min helg har varit ganska så bra. So far, so good. Har världens sexiigaste person hos mig nu, känns för himla underbart! <3 Nu funkar mitt liv relativt bra för en gångs skull, allt tack vare en persons underbara sätt att vara mot mig. Allt runt omkring mig rasar fullständigt, men så finns Du där och hjälper mig igenom allt.

Men nej, nu ska jag och mitt hjärta krypa iväg till sängen, sov gott och dröm sött!

Godnatt

Så underbart vacker, tårarna rinner nerför mina kinder. Av saknad, minnen av lycka och något jag inte riktigt kan sätta ord på. Fick den här dikten av ett ex för drygt 1½ år sen. Den berör mig lika mycket varje gång.♥

"...Det sista jag känner på kvällen innan jag somnar, när jag ligger i min säng och precis sluter mina ögon. Den känslan jag får, den är obeskrivlig. Det är samma känsla som jag får på morgonen innan jag slår upp ögonen för att välkomna dagen. Det är doften av hennes hår och känslan av hennes huvud som mjukt vilar mot mitt bröst. Det är enda gången jag gråter. Jag är helt utom räddning när jag ligger där och det är då jag minns, jag minns alla stunder med henne, jag minns hur lycklig jag var. Och jag kan höra hennes ljuva stämma som ekar inom mig och jag önskar med hela min varelse att jag inte drömmer..."

Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, det vet du. ♥

God kväll mina gullungar ♥ 

Nu är jag hemma igen, eller det har jag varit i snart två timmar. Är hur trött som helst, men mår relativt okej ändå faktiskt. Åkte ju till skolan förut, kom dit vid lunchtid och kunde komma undan med ursäkten "nej, men jag försov mig och kom precis så jag åt hemma" vilket var två vita lögner. Jag varken försov mig eller åt hemma, men det behöver ju inte dom veta ;)

Skolan gick fakiskt ganska så bra, jag kämpade med mitt inre otroligt mycket. Hade ett smärre krig kan man väl säga... Men min mobil fick en massa gulliga sms hela tiden, av en massa raringar & älsklingar. Kändes überhärligt och det underlättade så himla mycket för mig. ♥

Sista lektionen skippade jag, orkade verkligen inte plus att jag var nära svimning hela tiden. Samtidigt som jag gick, så gick även FinasteStjärnan. Inte heller hon orkade att stanna kvar, vi pratade i evigheter. Vilket givetsvis var alldeles underbart härligt! Har så himla mycket gemensamt med henne. Till slut blev vi isbitar båda två och gick in i värmen. vi stannade kvar på skolan, eftersom FinasteStjärnan väntade på skjuts och jag höll henne sällskap. Vår klassföreståndare upptäckte oss och fick rycket på oss och gastade om att vi faktiskt kunde ha varit med på lektionen, bla bla bla. Ungefär där någonstans så slutade vi lyssna och försökte hålla oss för gapskratt. När hon hade gått så sa jag "J*vla kärring!" och FinasteStjärnan höll med och sa "F*tta!" Vi två behöver bara titta på varandra och så bubblar skrattet i våra magar, samtidigt som vi förstår när den andra mår dåligt.

♥Jag vet att hon är något alldeles underbart extra. Guldstråle där!♥

Nu ska jag ringa ett viktigt samtal, till lillasyster. Mysa med mina kissemissar och även svara på alla sms som jag inte har hunnit än. Sedan är det dags för Grey's Anatomy & sen så har jag ingen aning. Puss & Kram

♥Vännen, Du gör mitt liv så mycket lättare i skolan. Du är en av dom få som verkligen förstår, lyssnar och finns där. Jag tycker om Dig gumman♥