detta går inte längre!

Back again.

Jag vet inte alls hur jag mår egentligen. Inte bra i alla fall, så mycket kan minsta barnunge lista ut.

Jag märker hur jag mer och mer tappar intressen, orken, viljan... Inför allt. Jag vill inte göra någonting, inte träffa vänner eller något som jag egentligen tycker är kul. Eller gjorde i alla fall.

Verkar som jag är på väg ner i en djup depression, en riktigt mörk en. Tyvärr så passar den inte in alls nu. Okej, man kan inte schema-lägga deppigheter, även om det skulle underlättat ibland. Bästa hade ju varit om depressioner inte existerade. Men nu gör dom det.

Vad jag menar med att det inte alls passar sig nu, är att min skolgång har tagit alldeles för mycket stryk av mitt mentala psyke. Känns som tiden börjar rinna ut för mig...

Sedan förlorar jag dom få vänner jag har kvar, dom som inte vet hur jag har det. Dom som blir rädda, drar sig undan för att dom inte förstår eller själva mår dåligt. Jag klandrar dom inte alls. Jag själv har gjort (och kan göra) så. I slutändan måste man ju överleva själv. Och man kan tyvärr inte hjälpa alla med allting här i världen.

Senast jag var i en riktigt djup depp period var för ett år sen, depressionen höll i sig till början av sommaren. Då någonstans släppte det lite, men jag mådde fortfarande dåligt - bara på ett annat sätt.

Just nu har jag den där känslan när jag inte orkar bry mig, eller ens hittar kraft till att göra mig i ordning nu på morgonen. Jag sitter mest och stirrar tomt ut i ingenting...

--

Hejsan. Jag har inte kommit iväg till skolan ännu. Först var planen att jag skulle hoppa över första lektionen som är matte och att jag skulle komma till klockan tio. Visst, jag hinner om jag går nu... Men jag är inte mentalt redo än, beror på att jag har ställt in mig på att jag kommer till efter lunchen istället.

Vet inte riktigt vad som är fel med mig idag..?

Måste komma iväg till skolan idag, även om det blir till sista lektionen bara. Dels för att betygen och studiebidrag + underhåll hänger på att jag har närvaro. Sedan kan jag inte sitta hemma och uggla hela tiden heller, det slutar bara att jag hamnar i en depression utan dess like. Okej, jag är i stort sett kroniskt depprimerad, men ah...

Funderar på om jag strax ska sticka ut en kort sväng, för att köpa födelsedagspresent åt mamma och även ett brev. Jag ska skicka en sak till min bästa vän på posten och behöver därför ett brev.

På något sätt så orkar jag inte alls gå ut nu, vill liksom stanna hemma så mycket som möjligt innan jag ska iväg till skolan. Fast om jag inte går nu, måste jag ta mina ärenden efter skolan och då kommer jag vara genomtrött... Hmm, svårt val, tss...

Åh, jag känner mig värsta impulsiv idag, nästan farligt. För jag kan lyckas göra nästan vad som helst...

Take me away from this life, please?